Det är som att man måste vara på ett visst sätt. jag var redan som jag sa speciell som barn. även då det kom till musik. visst har man väl hört nån dänga av briteny sperc men inte för jag har tckt om det utan för det va det som man lyssna på i min ålder som barn. men det har jag själv inte bestäm. då jag får bestämma har det blivit mycket konstigheter. folk i min ålder skulle mobbat mig, så därför var man tvungen att passa in och lyssna på skitmusik.

jag lyssnade på artister med lite dåva röster speciela röster. bland anat petti smith, janice joplin, håkan hellström,och flera, vet ej exakt just nu vilka till men många med speciell sågröst.

Jag minns så väl bra låne plattor, Nirvana, deep purple och rolling stones. vet dock ej mera vad de var för cd han hade och om jag lånade på biblioteket,vilket fanns i skolan at göra. i vilket fall som kom jag över ganska konstig musik då jag hade hört en låt med en artist som hette Olle Ljungstöm. ojoj vad jag körde slut på de låtarna. sen titta nått år senare va han med i så mycket bättre..blev förstörd av nån såkallad popidol som gjorde om låtarna som hade själ och förkastade den fina texen som jag hade tagit in. ja hur som helst var det en av mina första idoler. i smyg eftersom ingen visste om det hehe min lilla hemlis. detta var nått som jag hade och spelade hemma på min bandspelare. sedan hade jag även en ipod med massa skit. Men min bandspelare var min gud under hela lgstadiet, och halva högstadiet. mina favorit låtar redan då var, apan och jag och min far.

när jag gick i sexan blev jag kär och inte i vad som helst utan i en fantastisk texskapare. nämligen konstigt för de e nog ingen i min ålder som hört talats om honom. men han är min idol och jag älskar hans låtar. och nu skämms jag inte längre över det. jag nämner honom i bandet som jag lyssnade på och fick en cd av min kusin. bandet heter:Freda'.

Frontfiguren heter Uno svenningsson. min cd som tyvärr är borta:( som ag måste letaefter. köpe jag på metro records på åland och den har jag älskat, de braiga är att ala låtar e lika bra.

Den första från plattan är något som jag kan relatera till, hans texter handlar om livet. och hur man tar vara på livet och de som man älskar.

Usch vad jag får ont i magen av allt. Allt ansvar, alla val. Man får inte välja fel då får man ångra sig i resten av livet. Hur vet man då att det är rätt. Jag har så många olika åsikter omkring mig, folk som drar och sliter" välj de, de är bra" ta det de är ekonomiskare" välj inte det det är skitjobbigt" gaaaah vad vill jag själv? Vet jag inte vad jag vill? ekler är jag rädd för att välja fel? vad är att välja fel. Vem kan veta? Jag satt i parken idag kollade på en mamma och hennes son som inte kunnat varit mer än 2. Då fick jag en moderskänslor. jag vill så ha barn man och ett hus fyllt av kärlek. Jag vill ha ett Svensson jobb normalt liv och vill leva för barnen och de omkring mig. jag vill baka bulöar och busa med barnen. Jag vill gå upp väcka barnen, klä på dem å gå ut i parken å känna hur morgonen gryr, plocka svamp i skogen, lära dom allt de min farmor och farfar lärde mig. Det är det tanja vill. Jag vill vara ensam, men inte utan en andra hälft, jag älskar människor omkring mig, men jag orkar inte umgås 24/7 jag orkar inte vara glad 24/7 jag orkar inte lyssna24/7 jag orkar inte välja vad jag skall göra! Jag är en egen individ  som håller på att samla tankar kring mitt liv mina beslut och de jag vill. Jag vet vad jsg vill, kan folk sluta pressa? Jag gör det på mitt sätt. Jag vet att msn inte kan leva på teater, men kan jag få leva ha roligt just nu? Imorgon kanske de är försent? Tanja kanske är rasande Arg. Jag andas och tar in det jag känner, en sak är klar jag vet att jag inte vill vara ingen.

Har fått frågor om vad jag är för typ av människa i relatin till andra. vad jag faller för och vad jag tycker är charmigt hos folk. jag tror att man kan falla för båda könen, jag tror inte man faller för det som sitter mellan benen. man faller för känslan som uppstår, värmen som finns emallan två. jag faschineras av människor som jag inte ens känner. jag ser igenom saker och ting. jag ser på uttryck och attityd. jag gillar killar som är sjävlständiga som har en passion, brinner för något som är lite inne i sig själva. men ändå kan falla för en pladask och vara helt galna i kärlek. 

Uttryck:

Lite lugn med utstrålning i blicken, skall i lugnet och självsäkerheten finns en lekfullhet.(efteroms jag själv är ganska galen, teaterapa och hopplöst förälskad)

Utseende: jag kan inte säga att utseende INTE spelar roll, för det är det första man ser, men ej och förglömma skenet kan bedra. har hänt många gånger. därför kan man bara tänka" han såg bra ut men inget för mig", varför? jo för det inte gav mig något, jag faschinerades inte av honom, han har inget jag vill ha. 

Jag vet sånna som verkar lite för desperata. som byter killar, så fort en har gått hittar de en ny. varför? självsäkerhet eller inte, om man kalla mig desperat för att jag hittat olika(inte inom relationsnivå) utan flörtar, vissa mera än andra. så kanske man kan se det så. jag är inte så desperat av att hitta en nya hel tiden. jag ser det aldrig så. jag sa innan att jag ser igenom folk, låter skummt men vissa är mera intressanta än andra. även inom vänskap.

Vissa människor i min närhet skiter jag i. Jag bryr mig inte. för att de är torra, tråkiga och ger mig inget. låter det iskall? nej det är så det är för de flesta, men jag har även efter all tid med teater lärt mig mera om kroppspråkets effekt hos våra intresen för våra medmänniskor. vi kan absolut visa empati för varann, vilket vi bör göra. det är viktigt. men jag menar vissa passar man ej ihop med. 

ett handslag har jag märkt kan säga mycket. ett fast handslag, oj intressant människa, målinriktad, sökandes, kontaktbar, självsäkerhet.

slappt handsla, blyg, ej intresserad och osäker. visst alla kanske inte tänker på det. men det ger y

cket om man är öppen och glad, alla är integlada 24/7 men det måstem an tänka på då det gäller nya kontakter, visa alltid din bästa sida. ge någonting, även om det känns jobbigt.

Faller för:

Så var det de klassiska. vad man faller för. alla söker vi efter "the right type". jag tror inte det finns någon typ. jag tror man skall ha raka motsatsen. så att man får ett mera passionerat förhållande til varann.

 jag kan tänka mig en busig typ som drar i väg med mig på äventyr. några galna upptåg roligheter. men att det finns något passionerat lungt harmoniskt emellan.(inget omoget tonorspratt,dock). vill ha något att diskutera med något som ger något för båd. alla åsikter bör ej var lika. men det skall finnas en samhörighet inom de frågor som rör relationen tikl varann. 

OM JAG MÅSTE VÄLJA hur min kärlek skall vara så skall det se ut såhär:

levande, härligt, humor öppenhet mm.

Det är så det skall vara:

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Jag är skrockfull.jag tror på saker som verkar ha en mening. Om jag träffar någon'" mister right" så tror kag på ödet. Om jag ser ett stjärnfall och önskar mig något, tror jag det kommer hända. Läser jag mitt horoskop och det står exakt om den situation som är, tänker jag så ska det vara. Jag hatar då horoskop stämmer. Det är för min del allt för mycket pm att jag skall följa mina drömmar å mål. Satsa på karriären. Hittils har det stämmt. Jag har en tursiffra, nej inget nummer utan en siffra som ständigt är närvarande i mina ödes beslut och plötsliga händelser! Numret är : 4. 2014 är mitt år mitt turår. Hittils har hänt, jag har lyckats känna underbara teatermänniskor, haft bra sex ( några gr;) har träffat nån men sen valt annat träffat någon annan trott på det, inget svar. Ingen fortsättning, tanja går vidare. Lyckats med alla antagningar. Prov och kommit in på en bra utbildning. Få. Flytta till barndomsdrömmen, STKHLM:) får se hur resten av året blir kanske mister right dyker upp hoppas han stannar denna gång och att det är rätt tillfälle.

Var var jag någonstans? Jo, jag hade fått ett oroväckande tips om vad som hände i min kropp, när min kropp gjorde allt annat än vad den skulle. Ms? Nej. Den kvällen gick jag ut å gå vilket blev något spm jag framöver kommer göra mycket under den läckande processens gång. Väl ute i den klara natthimlen rinner tårarna ner för kinden, inte jag..Gud skona mig från detta lidande! Jag tror på Gud, inte på kristendomen. Jag har en gud han elle hem vakar över mig hans änglar är sendebud. Jag har alltid haft änglavakt. Första gången var då jag fick turen att bli adopterad, till en trygg plats i Norden. Andra gången va då jag höll p att drunkna som 4 åring och granntomten räddade mig. Jag har efter det varit med om en mängd olyckor. En som även hände under denna konstiga period för ett år sedan. Jaguar påväg till stan. Pappa sa ta det lugnt i svängarna, de är slask ute, det farligaste vägunderlaget som man kan köra i. Min far har ca. 35 om int mera års erfarenhet av körande och trafik. Varför lyssnade jag inte? Varför trodde jag att de sku va lugnt... Jag kör sakta från vägskälet där vi bor och börjar gasa, se inget farligt men visst känner jag hur bilen drar. Jag fortsätter och helt plötsligt är jag runt bilen fortsätter jag håller i ratten bromsen å kopplingen. Jag gör allt men de e försent. Nu är det kört, jag ser diket med träden, de kommer närmare och jag blundar. Farväl säger jag till mig själv. Sen är det svart. Jag öppnar ögonen., lever jag?? Jag ser då de fula gråa vädret och snöslasket mot bilrutan. Jag drar för andan . Gud vare med mig jag tittar sakta ut igenom fönstret. Tre cm från en stor ask. Ja de va inte min tur, inte denna gång. Meny tillbaka till ett arbete som är krävande och en kropp som lider, ett psyke som blöder och en tanja som gråter och kramar kudden, varför, bara kag hade nån som omfamnade mig, nån som kunde svara"älskling, det blir bättre, de ordnar sig, jag är ju här". Det smärtar i mitt bröst på tanken att jag under denna period va helt ensam ingen hade tid. Men jag skulle ha tid. Mina vänner va utomlands de studerade och hade förhållanden. De kunde knäppa med fingrarna så kom mr right springandes för deras skull. Jag har aldrig upplevt det. Och det är nu mina tankar börjar ta en törn jag blir varm om kinderna, vad är det som händer? Mina tankar handlar om döden om självmord, om att slå någon fördärvad, jag vill bara slå de jäblarna som glider fram i livet. När hände det? Jag spm faktiskt tycker folk är rätt fantastiska men inte nu inte mera nu orkar jag inte mera. Jag börjar känna en hopplöshet inför livet, är det värt besväret, vad händer om jag lämnar mig själv till Gud. Han hen vet jag finns där. Men tanken hinner inte längre. Jag vaknar ur min dvala. Jobb.Jag stiger upp och ler mot spegel.Ännu en dag i paradiset.

På varje blogg finns något som kallas pressentation. Där skall den som skriver sin blogg,pressentera sig.man kan göra det hur man vill, men jag har sett att folk tolkat det mesta på ett sätt.

 Visst om det är så man vill pressenterasig själv, varsågod.. Men jag skulle avråda. 

För det är ingenn egentligen presentation, bara överflödig fakta som man kunnat hitta i närmsa Eniro katalog.

"Hej, jag heter Lisa och jag är 44 år bor med mina två katter i ett ruckel på en ö någonstans mellan finland och sverige, Jag skriver om mina katters konstiga beteende och boend

   et jag lever i är rött fäga hus, det härvar en liten inledning om ni orkar läsa så får ni hihi"

.....kan man bara inte direkt skriva såhär då?

"Hej, Lisa heter jag, mitt mobilnummer är :04005600064, ring om ni vill veta mera eller läs min blogg där står även exakta adressen till mitt hem;)"

Sorry att jag totalsågar folks pressentioner. Men för min del ser jag inget intressant med det.   jag pressenterar mig själv i mitt skrivande vad jag vill nå fram hos folk, vad mina texters tygndpunkter finns i det jag skriver,skrivande som fakto bloggande handlar om. Sen så skall väl folk skita i om jag bor i ett rött ,blått elr bajsbrunt hus på en liten plätt någonstanns i världen. det är bara att folk tar fram nån katalog om man är så intresserad:) nej men jag syftar på att jag som person inte är en adress, en medlem i någons familj, utan jag är en självgående varelse, kalla mig en vandrande pinne om ni vill men min adress just nu är där jag i hjärtat könner att jag vill vara.  

  Mina inlägg är tydligen fascinerande. folk verkar läsa det, men är osäker om folk förstår det som skrivits. Jag förstår nämligen inte själv. Jag skeattar åt mig själv, min slarvighet. det är som ett svårlöst soduko ibland, vad utsikten menar hon här?;) jaja konstiga tanja som ändå hade3 i svenska men som verkat tappa dramatiken på vägen. eller så kan de va stavningskontrollen. Förbannar mig över det, men skrattar åt sammanhanget. Tack underbara som skrattar med mig på mitt svårlagda pussel, har ni tråkigt så lös mitt soduko, då får ni säkert tiden att gå;) lovar!